Vi har ett födelsedagsbarn här hemma idag. Det är Frodo som fyller hela 10 år. TIO?!

Lill-Frodo, 11 veckor. Så sjuuuukt söt!

Stor-Frodo, här 8 eller möjligen 9 år. Större och äldre men fortfarande så jäkla söt.

Nog märks det att han blivit äldre. Kroppen hänger ju inte med lika mycket, han har lugnat ner sig betydligt (jamen det var väl nästan på tiden, va? *s*) och han sover tyngre. Och snarkar högre…. Grymtar och suckar och knorrar som en riktig gammal gubbe gör han. Men han är fortfarande go och glad, kexchoklad! Han är den som vaknar först av oss alla, alltid lika glad över att det är en helt ny dag att hugga in på. Så sent som igår fick jag säga åt honom ordentligt när han tyckte att det var en bra idé att ta ett duntäcke och ha dragkamp med. Bästaste mysfarbrorn, han har blivit firad med sina favoritkex och massage. Grattis också till kullsyskonen naturligtvis! Mamma Whectra ler nog lite i sin himmel åt sina stolliga ättelägg.

 

 

Vi har haft rätt grisigt väder de senaste dagarna, blötsnö och ösregn och skit. Jag vurpade igår och fick traska genom kvarteret med lerdrypande byxor. Ibland är man snyggare än genomsnittet… Idag var det dock nollgradigt och en liiten gnutta sol, så vi stack ut och tränade. Det braiga flowet hänger kvar, Driva är jättepigg och taggad hela tiden. Passet började dock med att matten åkte på stryk… Efter fria följet fick Driva sin bästa lekis som vanligt, sin skinnrem som hon ruskade och kastade med. SMACK sa det så snärtade hon den på låret på mig. Hel-VE-te vad ont det gjorde! Jag bara vrålade rätt ut och fick stå still och gnida mig på benet i en minut. S&M är tydligen inte min grej Vad tränade vi då? Det blev ett rätt långt fritt följ med både stegförflyttningar och vändningar. Det gick rätt bra, stegförflyttningarna och vändningarna har vi mest tränat separat så det är hög tid att lägga in det i ett sammanhang eller hur man ska säga. Sättande under gång kör jag baklängesfot två gånger, sedan ett ”vanligt”. Det går rätt bra. Inkallning med ställande började med en tjyvstart (hrm…), men sen satt det klockrent! Så jäkla bra. Det jag ska göra är ställa ut markeringar så jag måste kommendera lite mer tävlingsmässigt och inte när jag tycker det passar bäst. Metallen har jag börjat om från scratch med eftersom det gick lite troll i det, och det går bra. Hopp med apportering är tydligen jätteskoj, och jag har lyckats fasa ut mitt dk mer och mer. Lite förvirring första gången idag dock, då Driva släppte apporten vid mina fötter, men det ordnade sig. Rutan var hon jättetaggad på idag. Ska kolla upp avstånd och sånt ordentligt bara. Jag gör momentet lite olika varje gång – ibland får hon bara springa in och ställa sig, ibland får hon lägga sig, ibland kallar jag in etc. Allt för att hon inte ska tjyva utan lyssna ordentligt Fjärren ska vi nog fortsätta träna hemma i köket. Det är ju bara teknik vi nöter och det kan vi lika gärna göra hemma där jag kan sitta ner utan att bli blöt och slipper ha bylsig jacka på mig.

Det flyter ju på så bra att man onekligen blir lite sugen att titta, bara titta lite grann, i tävlingskalendern Det var ju nästan ett år sedan vi tävlade så jag börjar få lite pokalabstinens *s*

Efter lydnaden blev det som vanligt promenad där Frodo hängde med. Han var lika pigg som han varit på sistone, och rusade över fält och hoppade över diken och hade sig. Men när vi kom hem borrade han ner sig i soffan och hängde upp ”Don’t disturb”-skylten

 

2011 går inte till världshistorien som det mest hundaktiva året direkt. Driva korades och tog ett förstapris i tvåan på vårkanten, that’s it. Vi tränade utav bara helvete på våren, men sen kände jag att det bara blev kvantitet och ingen kvalitet så då bestämde jag att vi skulle ta ett break. Ungefär i sama veva bestämde sig min bil för att också ta ett brejk så vi blev rätt strandsatta här hela sommaren. Sen började jag nytt jobb med pendling och grejs på hösten, så då blev det inte mycket gjort då heller. Men men, det är bara att komma igen! Nu har vi hamnat i ett fantastiskt träningsflow där allt går bra och vi har jätteroligt hea tiden. Superkul! Det känns väldigt peppande och 2012 hoppas jag att vi ska kunna tävla en hel del. För matten kommer 2012 erbjuda en del skoj också, då två utlandsresor är bokade. Tantaluringen fyller nämligen….29…. *host harkel* i vår och ska då åka till Egypten och bli magsjuk. Sen i augusti väntar århundradets höjdpunkt - att åka till London på OS! En resa som varit planerad i 5 år.

Men det är då det, nu är det januari och slask… Nyår gick som vanligt lugnt till här hemma. Vi stack ut på dagen och Driva fick ett lydnadspass som gick bra, om än med lite flams och trams ibland. Sen tog vi en rejäl promenad där hundarna lekte som galningar. Frodo har varit helt fantastiskt pigg och glad på sistone, det är så roligt. Sen var de trötta och nöjda resten av kvällen och sov sig igenom tolvslaget precis som alla tidigare år.

God fortsättning!

 

Men vafasen då. Tyckte vi fått ett visst flow i träningen och planerade att sticka ut och träna idag igen – då vaknade jag med ögoninflammation! Inte läge för hundträning, det var knappt läge att ens gå ut i dagsljus för då bara skar det i hela huvudet. Typiskt. Det blev i alla fall ett litet klickerpass i köket nu på kvällen. Hatobjektet tungapporten har legat under köksbordet sedan i våras (gissa hur många gånger jag slagit i tån, det är inte bara Driva som svär över den där jävla tingesten *s*) och nu började vi om från scratch med den. Jag är mycket nöjd! Mest med mig själv som höll mig lugn och tyst hela tiden. Bra där matten! Jag märkte att Driva tyckte det blev liiite jobbigt efter ett tag. Då började svansen gå, hon stirrar på mig och det kommer ett litet gny. Jag stod och tittade i taket och vände mig halvt om och sen lät jag henne bara göra ett klick till, sen bröt jag. Det ska nog gå bra det där, bara jag har lite is i magen. Körde lite fjärr också, där jag försöker få till Drivas teknik. Frågan är hur mycket jag ska peta med det där, det verkar som det blir bättre om hon får göra själv faktiskt. Vi får se, det ger sig väl.

 

 

Ett stycke lydnadspass avklarades idag, och det mesta gick bra. Nytt för idag var att jag provade vittringsapportering. Vi testade ju det när vi gick Anna-kurs, men det var säkert 1½-2 år sedan och vi har inte gjort det sedan dess. Först var Driva osäker och plockade runt, men då backade jag och tog bara att hon fick leta rätt på en pinne som jag gömde lite i snön. Sen provade jag igen med flera pinnar och då gick det faktiskt rätt bra. Mycket tugg dock, så det får vi jobba med. Det kan säkert bli bättre också när hon blir lite säkrare på momentet gissar jag. Som sagt, överlag gick det bra. Sen tog vi en promenad där det blev lite snöbus. Frodo är ju bara för rolig. Driva försöker dra igång honom och han går där och dolar och verkar inte ett duuuugg intresserad. Sedan bara WROOM far han iväg och totallurar henne så hon kommer på efterkälken och blir mäkta upprörd. Haha, rena rama entertainern är han.  

 

Efter en helg med skitväder var det riktigt okej idag. Lite sol och lite kyla, klart bättre än regn och lera. Jag tyckte det kändes lite kallt först men sen vande jag mig. En hel minusgrad liksom, man är väl viking… Det blev ett rejält lydnadspass för lilla apan idag och det gick SKITBRA! Två undantag dock – metallen och skallet. Metallen har vi stött på patrull med huxflux, och att jag blir frustrerad gör inte saken bättre kan jag ju säga. Driva tycker den är jättejobbig av någon anledning och börjar tramsa och rulla sig i frost, gå runt och nosa – helt enkelt låtsas som den inte existerar. Vi får lägga ner det momentet en stund och börja om från noll tror jag. Skallet går helt överstyr, och när hon fått skalla en gång så kan hon inte tänka på något annat utan ska skälla och hoppa runt så fort jag öppnar munnen. Sjukt irriterande. Idag löste jag det med att hon fick träna sittande i grupp efteråt, och då kunde hon varva ner. Men jag menar, så kan vi inte ha det i all evinnerlighet. Just nu får det vara en bra lösning dock. Hon är ju ganska… intensiv…  och ligger ofta preciiis på gränsen till att flippa ur så man får ta det lite varligt med vissa saker. 

I övrigt gick allt jättebra. Allra mest nöjd är jag med saktagåendet som såg finfint ut. Inkallningen med ställande var nog den bästa någonsin tror jag. Som sagt, Driva var supertaggad och jag är jättenöjd med dagens pass. Efter träningen tog vi en sedvanlig promenad och då var det Frodo som var helt i gasen. Jäklar vilken fart det var på gammgubben idag! Han tacklades och pucklade på lillsyrran och massakrerade nedfallna grenar och hade sig. Helt vild var han, sen blev han jättetrött

Var till tandläkaren i morse och lagade ett hål för första gången på 13 år. Den jäkla bedövningen höll i sig bra länge, men när det värsta lagt sig och jag kunde prata någorlunda rent åkte vi ut och tränade lydnad. Driva, hahahaha, var helt sjuuukt taggad idag! Sådär så ögonvitorna lyste på henne. Men så länge fart och fokus är bra så får hon ha hur galen blick som helst För min egen skull spaltar jag upp moment för moment.

Fritt följ – bra attityd och position. Jag kom på mig själv med att vara tydlig i vänstersvängarna och bara vrida på huvudet (inte hela överkroppen, bra där matte!) och jag tyckte vi fick till en mycket bättre sväng då än när jag (omedvetet) skruvar på halva mig. Driva hängde med finfint.

Sättande under gång – kör baklängesfot och det gick bra. Snart dags att sätta ihop hela momentet. Har gjort det förut men det var ju eevigheter sedan.

Inkallning med ställande – men sicken tur att läggandet togs bort lagom när det är dags för oss att ta itu med trean Lägger boll bakom, stryker henne över ryggen som en signal innan jag går iväg. Tycker det funkar bra.

Metallapportering – nej det gick inte alls bra. Driva tramsade och sprang halvvägs ut, för att sedan vända sig och kolla på mig. När hon väl tog den så blev det väldans fin fart in. Alltid något..

Hopp och apportering - så förskräckligt skoj att det blev tjyvstart Måste finslipa ingångarna då jag vrider på mig för mycket.

Rutan - kanonfart och snabbt läggande. Kör inte läggandet varje gång, då hon i gammal god ordning tjyvar på det.

Skall – hoppsan. Det här var ju lite dumt att köra när hon var så väldigt gasad. Det gick lite överstyr  

Kryp – efter en liten påminnelse om vad vi höll på med gick det bra. Rak position, bra fart och en hyfsat jämn teknik kändes det som.

Sittande i grupp – tränade stadga genom att sparka tennisboll runt henne och det gick jättebra.

Överlag ett jätteroligt pass! Sen gick vi en sväng alla tre och med mig hem fick jag två lergrisar..

 

Men det är ju inte kloookt vad tiden skenar iväg! Om en månad är det julafton. JULAFTON?! Helt sjukt. Vi har inte gjort särskilt mycket på sistone, något enstaka lydnadspass här och där. Jag har helt enkelt inte haft ork eller lust. Känns som jag sagt så bra jävla länge nu, men men. Så är det och så får det vara. Igår var vi i alla fall till Kungsörs Hundarena och tränade! Det var kennelmamman som tagit initiativet till det, vi var 5 flattar och så Driva (som ju smälter in rätt bra i det gänget *s*). De andra startade redan klockan 9 men eftersom jag jobbade natten innan kände jag att det var lagom om vi kom till 10. Kungsörs Hundarena var jättebra, enda klagomålet jag har är vägbeskrivningen på hemsidan. ”3 km från Kungsörs centrum” är inte mycket till information… Gudars skymning vad jag vimsade runt! Men nu hittar jag till en stängd trafikskola, polisstationen och en ridskola om det skulle behövas. Jorå.. Hursom, träningen gick alla tiders. Vi körde korta pass en och en då alla tittade på och hjälpte till. Till att börja med var det väldigt mycket skrik och panik för Driva eftersom kennelmaaaaaaaaaamman var dääär!! Helt hysterisk var hon. Driva alltså, Jessie var lika samlad som vanligt Jag började med att bara träna kontakt och linförighet för att få henne att samla sig och landa lite. Det var ganska svårt först, Driva ville gäääärna fara iväg och säga tjabatjenahallå till Jessie och Helene som var störning. Men sen gick det bra! Driva fann sig i hallen väldigt snabbt och fick sitta bunden när hon inte tränade. Jag trodde hon skulle gapa och vara helt ostyrig, men hon la sig på en gång och var väldigt lugn och tyst. Undrens tid är inte förbi Sen tränade vi framåtsändandet som vi öht inte tänkt på sedan i våras. Började med att träna fart ut till gruppen. Det behövdes bara en gång, för det mindes hon mycket väl hur man gjorde. Det var en väldig fart där, och givetvis var hon tvungen att skena fram till gruppmedlemmarna och stoja Sen koncentrerade vi oss på saktagåendet jämte och från gruppen. Driva var bra sugen på att rusa till gruppen då med, men hon skärpte till sig rätt snabbt och då gick det jättebra! Tycker det kändes som vi gjorde lite framsteg där faktiskt, det var roligt. Överlag var Driva JÄTTEPIGG och hade världens fart i allt. Skoj! Fick även till sittande i grupp och platsliggning, samt fritt följ bland de andra. Allt gick bra, men på slutet var lilla vilda vesslan bra trött. Vi var där 4 timmar och det var en mycket trevlig dag! Ser fram emot fler tillfällen att träna ihop inomhus nu i vinter.

Frodo då? Jo han är ungefär som vanligt. Vissa dagar är han helt vild och far runt som ett jehu och andra dagar tar han det lite lugnare. Men glad är han alltid Häromsistens fick jag hindra honom från att ta loss en sån där orienteringskontroll från skogen och släpa hem. *skrattar*

Några bilder jag tog härom veckan.

- Kom igen, nu kör vi!

- Nja, det vet jag väl inte..

- Joooo, pretty pretty please!

- Men orka tjata liksom…

- Hi hi, luuurad! Sisten är ett åsnearsel!

- Meeeh, taskigt ju! Vänta!!

- Hörru bruden, smockar du den där bollen i skallen på mig en gång till…

- Felåtfelåtfelåt! Ska skärpa mig, jag lovar!

Gladaste lilla gänget

Jisses amalia, man vet att det var längesedan man bloggade när man knappt minns hur man gör…

Hursom, nu är vi tillbaka i vardagslunken snart. Jag har varit på semester i Turkiet och haft det SÅ bra. Hundarna bodde på pensionat och har tydligen skött sig. De blev inte portade i alla fall Frodo har säkert tyckt det varit toppen, men Driva var väldigt glad att få komma hem igen. Hon har nog inte varit lika positiv som storebror. Dagarna efter hemkomsten sov hundarna. Herre min skapare vad de sov! Har aldrig varit med om maken faktiskt, de var verkligen helt utmattade.

Jag har börjat mitt nya jobb och det känns helt okej. Nu ska jag bara köpa en ny bil så är vi helt back on track och redo att köra på som vanligt igen. Idag blev det i alla fall lite lydnad. Det var ju, ehum, rätt länge sedan.. Körde igenom tvåans moment bara som lite repetition. Driva var taggad men har tappat i kondis både fysiskt och mentalt. Men nu är vi igång i alla fall Sen tog vi en promenad i det härliga vädret.

Lilla vilda vesslan apporterar

Finaste hösthundarna

Än hänger gammgubben med!

Hockeytackling ner i diket – jätteovanligt för att vara Driva. Jorå…

Gulle-Frodo <3

 

Jag är bilburen igen och vi har hunnit med ett par lydnadspass. Ujuj vad vi är ringrostiga… Driva är taggad men det märks att hon har tappat i mental ork för det blir soppatorsk ganska snart, så det har inte blivit några långa pass. Men attityden har det inte varit något fel på. Mattens attityd däremot är det väl lite si och så med, koncentrationen brister där med Jag har så fasligt mycket annat som snurrar i huvudet just nu. Ska ju börja nytt jobb, måste köpa ny bil, ska åka utomlands – ja det är ett mishmash av grejs som tar en massa tankeenergi och tid. Men det känns skönt att ha smugit igång med träningen lite grann i alla fall efter vårt högst oplanerade och ofrivilliga träningsstopp i sommar. Några tävlingar har jag inte planerat eftersom jag inte vet hur jag jobbar framöver. Det är ingen panik känns det som, lydnad kan man ju tävla långt in på senhösten och det finns tävlingar i stort sett varje helg inom rimligt avstånd så det behöver jag inte stressa om.